Hoppa till innehåll

Ordlista · Uppdaterad

Diskrimineringslagen

Diskrimineringslagen (2008:567) förbjuder arbetsgivare att missgynna anställda, arbetssökande, praktikanter och inhyrd personal av skäl som har samband med någon av sju diskrimineringsgrunder, och kräver att alla arbetsgivare arbetar förebyggande med aktiva åtgärder. Diskrimineringsombudsmannen (DO) utövar tillsyn över att lagen följs.

Diskrimineringslagen (2008:567) avgör vad du får väga in när du väljer vem som ska anställas, hyras in eller befordras. Den gäller redan vid en förfrågan om arbete (2 kap. 1 §), även när ett rekryteringsföretag sköter urvalet – förbudet riktar sig mot arbetsgivaren.

För dig som köper bemanning har lagen en punkt som ofta förbises: förbudet omfattar även den som »står till förfogande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft« (2 kap. 1 § 4). Bemanningsföretaget är arbetsgivare, men du får inte heller själv diskriminera konsulten.

Sju grunder och sex former av diskriminering

Lagen skyddar mot missgynnande som har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder (1 kap. 1 och 5 §§). Sex former räknas upp: direkt diskriminering, indirekt diskriminering, bristande tillgänglighet, trakasserier, sexuella trakasserier och instruktioner att diskriminera (1 kap. 4 §).

Särbehandling är tillåten i undantagsfall, till exempel när en egenskap med koppling till en diskrimineringsgrund är ett verkligt och avgörande yrkeskrav (2 kap. 2 §). Vilka frågor du bör undvika i intervjun, och varför, går guiden om intervjufrågor igenom.

Aktiva åtgärder – kravet som gäller alla arbetsgivare

Lagens andra halva är kravet på aktiva åtgärder (3 kap.): ett förebyggande arbete som enligt DO gäller alla arbetsgivare oavsett storlek. Det sker i fyra steg – undersöka, analysera, åtgärda och följa upp – inom fem områden, varav ett är rekrytering och befordran (3 kap. 2 och 5 §§). Varje år ska du också kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män (3 kap. 8 §).

Bara dokumentationskravet är kopplat till storlek: arbetsgivare med 25 eller fler arbetstagare ska dokumentera hela arbetet skriftligt (3 kap. 13 §), och den med 10–24 arbetstagare ska dokumentera lönekartläggningen (3 kap. 14 §).

När urvalet ifrågasätts

En sökande som inte kallats till intervju eller inte fått jobbet har rätt att på begäran få en skriftlig uppgift om meriterna hos den som valdes (2 kap. 4 §). Visar den sökande omständigheter som ger anledning att anta diskriminering, är det du som arbetsgivare som ska visa att diskriminering inte har förekommit (6 kap. 3 §). Brott mot förbudet ger diskrimineringsersättning till den drabbade (5 kap. 1 §).

Det bästa skyddet är ett urval som går att redovisa: mätbara krav i kravprofilen, samma frågor till alla i en strukturerad intervju och en dokumenterad bedömning per kompetens – metoden i guiden om kompetensbaserad rekrytering. Anlitar du en byrå ska den kunna lämna över underlaget till dig.

Vanliga missförstånd

  • »Lagen listar förbjudna intervjufrågor« – nej, den förbjuder missgynnande. Men en fråga om graviditet eller religion kan bli en omständighet som talar för diskriminering.
  • »Små företag slipper aktiva åtgärder« – nej, alla arbetsgivare omfattas. Bara den skriftliga dokumentationen börjar vid 10 respektive 25 arbetstagare.
  • »Inhyrd personal är bara bemanningsföretagets ansvar« – nej, förbudet gäller också kundföretaget gentemot inhyrd och inlånad arbetskraft (2 kap. 1 § 4).
  • »Rekryteringsföretaget bär ansvaret om urvalet diskriminerar« – nej, förbudet riktar sig mot arbetsgivaren, som också bär bevisbördan.

Källor och lagrum

Det här bygger sidan på – och det är här du kontrollerar oss.

Vanliga frågor om diskrimineringslagen

Diskrimineringslagen (2008:567) förbjuder arbetsgivare att missgynna anställda, arbetssökande, praktikanter och inhyrd personal av skäl som har samband med någon av sju diskrimineringsgrunder, och kräver förebyggande aktiva åtgärder. DO utövar tillsyn.

Ja. Förbudet i 2 kap. 1 § omfattar den som står till förfogande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft. Bemanningsföretaget är arbetsgivare, men kundföretaget får inte heller diskriminera den inhyrde.

Ja, enligt DO gäller kravet alla arbetsgivare oavsett storlek. Skriftlig dokumentation krävs från 25 arbetstagare för hela arbetet (3 kap. 13 §) och från 10 arbetstagare för lönekartläggningen (3 kap. 14 §).

Den sökande ska visa omständigheter som ger anledning att anta diskriminering; sedan ska arbetsgivaren visa att diskriminering inte har förekommit (6 kap. 3 §).